VM i Kustrodd i Monaco 2016

Dennis Gustavsson finns nu på plats i Monaco för att delta i VM. Läs här om hur han ser på sitt träningsår och uppladdningen inför veckans tävlingar. Vi håller tummarna hårt för Dennis! Följ oss gärna på Facebook för senaste nytt från Monaco.

"Ett drygt år har gått sen det som skulle blivit ett av mina största äventyr hittills i roddkarriären utspelade sig. Men dessvärre slutade det som en mardröm när world rowing coastal championships avgjordes i Lima, Peru.

Hela äventyret började med ett pre-camp på Marco Island i Florida, USA. Ett pre-camp som började fantastiskt, men som inte utvecklades som jag tänkt mig. Efter att lyckat träningspass på Mexikanska golfen trampar jag på en snäcka som skär in i foten. Operation blir nödvändig då en bit av snäckan bryts av och sitter kvar i foten. Pre-campet och förberedelserna inför VM har tagit en tvär vändning. Ska foten hinna läka? Ska jag kunna tävla på VM? Endast 6 dagar återstår till tävlingen startar.

Några dagar innan tävlingen åker jag och mina landslagskamrater från USA till Peru, fortfarande med en fot som gör ont!
Onsdag, två dagar innan försöket, testar jag ro på roddmaskin. Mitt första träningspass sen operationen, tyvärr känns det inte så lovande men än tänker jag inte ge upp! Jag vill tävla!
Torsdag, dagen innan tävlingen börjar är jag ute och testar banan. Foten börjar kännas bättre men än är det inte helt optimalt. Hoppet tänds dock på nytt, det ska gå!
Fredag, tävlingsstart! Tyvärr inte den starten man vill ha på en tävling, båtarna vi svenskar har tänkt tävla i är fortfarande fast i tullen och har så varit sen vi kom till Peru. Så istället för att tävla i en båt som jag är van vid och tränat i fram till VM får jag nu istället ro i en båt av annat märke. Men loppet går bra, jag tar mig i mål på en medioker placering men som räcker till A-final, trots att foten gör lite ont. En vecka efter operation är jag alltså vidare till VM-final i kustrodd.

Lördag, finaldags! Till finalerna har våra båtar kommit, mycket tack vare Mats som har lagt ner enormt arbete på det! Nu känns det som allting stämmer, som om vi har lite flyt med oss i svenska laget. Det gör mig extremt taggad, nu ska jag ut och vinna VM!
Starten går och jag flyger iväg, det känns kanonbra! Jag ligger med i täten på första sträckan och vid första rundningsbojen ligger jag etta, den placeringen håller jag hela vägen in i mål och längs vägen drygar jag hela tiden ut min ledning, i mål är jag 27 sekunder före tvåan. Jag vinner alltså VM!

TRODDE JAG!
Efter segerintervjuer, fotografering, gratulationer m.m. blir helt plötsligt några uppkallade till blomsterceremonin, inte jag som etta, utan tvåan i loppet blir uppkallad som segrare. Vad är det som händer? Inte heller min vän och landsman Peter Berg som har blivit trea i loppet blir uppkallad.
Vi ifrågasätter direkt vad det är som händer och får då svaret att vi blivit dömda för tjuvstart och därmed fått 2 minuters tidstillägg. En kamerabild visas som bevis för tjuvstarten. Givetvis lämnar vi in en protest, och det blir en lång och intensiv diskussion mellan oss och domarna. Någon domare skrattar hånfullt åt oss, en annan vill lämna tillbaka pengarna det kostade att protestera och därmed tro att problemet var löst, men för oss spelar pengarna såklart ingen roll! Det jag och Peter vill är att få det vi förtjänar och har rott oss till, alltså ett VM-guld respektive ett VM-brons. Vi är säkra på att vi har rätt och överbevisar deras ”kamerabildsbevis”, och troligtvis inser domarna också att vi har rätt för helt plötsligt gäller inte kamerabilden som bevis längre, utan nu är det endast vad linjedomaren sett med blotta ögat som gäller. Så på 200 meters avstånd har han kunnat urskilja utan några hjälpmedel att jag och Peter var över startlinjen när starten gick. Vår protest avslogs oavsett, men än gav vi inte upp, vi hade möjlighet att gå vidare med vår protest till högre instans vilket vi även gjorde. Dessvärre blev det ingen skillnad där, utan protesten avslogs på nytt. Så jag och Peter fick lämna tävlingen rånade på våra medaljer och tappat förtroende för vår sport!

Så efter denna mardröm förra året sa jag att jag ALDRIG igen skulle tävla på kustrodd-VM. Men ett år senare är jag nu på väg in i förberedelserna för årets VM, trots ett tappat förtroende för sporten ska jag köra igen, jag vill ha revansch! Jag vill ta hem min guldmedalj! Så om cirka en månad, den 21-23 oktober, är jag i Monaco och kämpar! Jag hoppas på ett lyckligt slut på detta äventyr!"